Saknad |
| Postat av Jennie (admin) den Oct 09 2009 |
Ja nu är det sådär toklängesen en uppdatering sist. Gotlandsveckan var en härlig vecka med massor med sol och massor med blåst. Micke, Ella och jag avlöste varandra med att inte vara helt krya. Men trots detta var det en vecka jag håller gott i minnet!
Sist så hade ju Inez och jag tagit en pinne i agilityklassen och blivit uppflyttade till 2:an. Där är vi kvar MEN i hoppklass så är vi numera uppflyttade till 3:an!! Shit -vad har vi där och göra?? Nåja, det visar sig till våren då det blir premiär. Maja tävlar i klass 2 i både agility och hopp. Maja och jag passade på att tävla lydnad när husse var iväg på kryssning, ett 1:a pris vart det. Är anmäld till två lydnadstävlingar till och hoppas på två 1:a pris så att det blir ett LP 2.
I höst har jag gått en agilitykurs -japp den första i mitt liv! En tävlingskurs för steffe. Skitkul var det och lite ledsen i ögat är jag för att den är slut.. Men det blir förhoppningsvis fler gånger.
Imorgon är det 9 år sedan som min mamma dog. 9 ÅR ! För 9 år sen tog jag stegen uppför trappen och hittade mamma. Jag ser henne fortfarande framför mig. Ser fortfarande detaljer jag hoppades kunna glömma. Kan fortfarande höra mig själv ropa hennes namn. Kan fortfarande höra samtalet jag hade med SOS alarm. Minns fortfarande när jag ringde pappa, minns fortfarande vad han sa. Ser fortfarande det framför mig när mamma bars ut. Vad som hände sen är däremot ett enda töcken.. Det här spelas upp om och om i mitt huvud, ofta ofta. Ofta tänker jag på hur resten av min familj, släkt och vänner har upplevt det här och ofta undrar jag om de tänker på mig. Jag tänker på Ella, min underbara dotter, hur upplever hon det här? Förstår hon när vi är vid minneslunden? Och min underbara Micke, ibland undrar jag hur han står ut..
I all sorg kan jag inte sluta att tänka att om inte detta hade hänt, hur hade mitt liv sett ut då? Trots allt så är det mitt förflutna som gör vem jag är idag. Jag har kämpat och kämpar fortfarande men ta mig f-n jag ska klara det!
Saknaden efter dig mamma är stor, det är ett tomrum som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.. Det är så många saker jag skulle vilja säga dig, berätta för dig och framför allt skulle jag vilja att du fick träffa dina underbara barnbarn.
Senaste ändring: Oct 09 2009 kl. 21:53
TillbakaKommentarer
| No comment found | |
Kommentera
