• Välkommen
• Länkar
• Tassavtryck

Efter att ha pratat nonstop om Tomten i ca en månad var det i tisdags kväll dags för att klä granen. Ella klädde granen med glitter och julgranskulor som om hon har tränat länge på det. När den var färdigklädd och vi tände ljusen såg man förtjusningen i Ellas ögon och stoltheten att ha en "egen" julgran. Eftersom att Ella har/har haft en fruktansvärd hosta har hon sovit bredvid mig, så när hon vaknade på julaftons morgon frågade jag om vi skulle gå och titta om Tomten har vart förbi och lagt paket under granen. När vi gick in i vardagsrummet och Ella såg granen med alla paket under lyste hela hennes ansikte upp. Överförtjust kastade hon sig över paketen och med iver i blicken öppnade hon paket efter paket... Ja, julen är en magisk högtid och den, tycker jag, är och ska vara tillägnad barnen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på de barn som av någon anledning inte får uppleva en "riktig" jul med allt vad det innebär.

Den 14 december begav sig jag och Maja iväg till Wij (utanför Bålsta) för att slåss om vandringspriset "Thorsvis gyllene and". Det är ett "mästerskap" där endast Thosvi-hundar får delta. Efter att ha mötts av stora kramen var det dags för lottning av startordningen, fick nummer 2. Samtidigt med lottningen fick vi varsin julklapp bestående av en snygg mössa och en fickplunta (undrar om det möjligtvis kan ha att göra med Jörgens intresse för wiskey??). Själva mästerskapet var upplagt som ett WT och Maja fungerade hyfsat (i mina ögon var hon superduktig för att inte har tränats). När grundomgången var avklarad så var det dags för final och döm om min förvåning när Jörgen säger att nummer 2 (alltså Maja och jag) var ett av de 5 par som skulle mötas i den spännande finalen. Vi gick återigen på linje och fick varsin markering. När det var Majas tur så vart det så olyckligt att hon tittade bort precis när markeringen kom.. Jag försökte skicka ändå och hon tog det då som ett sök, jag försökte ta markeringen som ett linjetag och då var hon bra nära men hittade inte dummisen ändå.. Tillslut fick "assistenten" gå fram och kasta om den och då såg Maja vart den landade för hon sprang väl i 200km/h typ.... Fotografen Jill konstaterade att Maja är för snabb för att fångas på bild... Vem vann då? Jo det gjorde duktiga Lotta och Chelsea -Grattis! Dagen avslutades med korvgrillning och glögg! Tänk att det alltid är lika roligt att åka till Wij, trevliga människor, trevlig stämning, trevlig träning och duktiga arbetande hundar!

Ska uppdatera lite på sjukdomsfronten också.. Jag mår mycket bättre och är smärtfri vid vardagssysslor. Tränade agility förr ett par veckor sen, det gick bra och jag var så glad att jag kunde springa igen. MEN efter en stund hemma var det  inte så roligt längre, ont, ont ont... Jag lever ändå på hoppet eftersom att det verkar bli bättre med lite vila. När agilityn drar igång igen på söndag så hoppas jag att jag är fit for fight igen!

Jennie

Senaste ändring: Dec 28 2008 kl. 17:49

Kommentarer